Blåsor
Det är ju nästan sorgligt vilken vekling man är. När man har hus och trädgård måste man ju ibland utföra en del kroppsarbete, vare sig man vill eller inte. Och varje gång får man så ont någonstans efteråt. Eller man får ju ont redan när man håller på, och så blir det värre dan därpå. Nu handlade det om en stubbe. Svärfar var här och tog ner ett träd i våras. Kvar blev en lite stubbe som har stått och hånat oss hela sommaren. Nu var det dags, hur svårt kan det vara liksom? Så jag grävde runt och började hugga så långt ner jag kunde. Och högg. Och högg. Blåsorna i händerna gjorde sin entré långt innan jag var halvvägs genom stammen. Och det var ändå inget tjockt träd. Och jag högg och svor. Jag kom igenom till slut även om jag misströstade länge. Och dagen efter ömmade varenda muskel. För att inte tala om hur ont de spruckna blåsorna i händerna gjorde. Man kanske skulle börja träna. På riktigt.
Kommentarer
Trackback
